This is me

Kyrkogården

Har varit på kyrkogården ikväll. När vi närmade oss den "nya" delen fick jag rysningar.
Så himla vackert men också sorgligt.

Det är så overkligt när man ser gravstenarna.
Jag blev så berörd och sorgsen att ögonen tårades.
Det kom över mig att några av dem har jag växt upp med
andra har jag gått i skolan samtidigt som och en del har jag kalasat med.

Framför allt var det en grav som berörde mig idag.
Jag visste att han var död men det blev så definitivt när jag såg
gravstenen med hans bild. Plötsligt var jag tillbaka första året på gymnasiet
och fotbollslektionerna och när han skojade och stojade som vanligt.

Postat i Livet i allmänhet | (0) kommentarer Trackbacks ()